Det var Maria som lånat ketchupen. Hon hade lånat den och ställt tillbaka den i ett fack på kylskåpsdörren, en plats jag själv bara trodde var avsedd för lagring av Kadmium-avfall. När jag berättade detta för henne fnissade hon ljudligt och gick sedan iväg till sitt eget bord för att sedan titta på mig med ett leende.
I min enorma frustration över att hon inte tog mig på allvar sprang jag in på toan och satte gladpack över toalettsitsen, och kokade sen tio koppar kaffe med urindrivande medel som jag sedan serverade henne.
Nu ligger hon inne på sjukhuset för magpumpning och Johan, som tydligen skulle gick på toa precis efter jag varit där, måste betala ommålningen av toalettväggarna. Jag hade egentligen tänkt be om ursäkt till honom eftersom han inte hade något med detta att göra, men så kom jag ihåg den dagen (27 mars 2007) när han påpekade att jag hade ful handstil.
Där fick de jävlarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar