Idag var jag tillbaka på kontoret för första gången sedan jag åkte iväg på arbetsterapilägret. Självklart väntade jag mig den mest storstilade välkomsten i mannaminne. Jag tänkte mig en fin tårta, 10 meter i höjd ungefär. Prostituerade influgna från Amsterdam och 80%-ig Absinth.
När jag åkte upp för hissen kände att jag behövde förbereda mig mentalt. Stoppade hissen mellan två våningar och satt där i 20 minuter innan jag åkte upp den sista biten och entrade lokalen. Ingenting.
Jag blev fly förbannad. Inte ens en hyllningsserenad!
Jag gick runt i kontoret och in i fikarummet. Där satt de. När jag kom in i rummet blev det tyst och alla tittade ner i sina kaffekoppar. NU kommer det tänkte jag! Välkomnandet! Jag hade bara varit i fel rum.
"Hej" mumlade Lars och tog en slurk av sitt kaffe.
Sen: Ingenting.
Jag röt till. "Var fan är hororna och spriten?!"
Alla tittade frågade på mig.
Jag gick.
Jävla svin.
På måndag då jävlar.
Jävla jävla måndagar.
SvaraRadera(Jag är medveten om att det är lite B att kommentera två inlägg på samma dag. Adderar till dassigheten gör det också att jag skriver kommentaren i en kort mening.
Sådär som när man snackar med en snygg tjej och inte riktigt vet vad man vill säga. Så man bara håller med och förlorar chansen.
"Aa håller med, allt högerregeringen vill är att stärka det sociala skyddsnätet och efterlikna den där Palme, kommunister är vad dom är. Jävla moderater"
Ha överseende, jag skrattade inombords när jag läste detta)
/ Basen
ps. Jag anser att det hör till min konstnärliga frihet som bloggare att stjäla konceptet "KNULLA MITT LIV" till Basenbloggen.