En liten vardagsbetraktelse

Paolo Roberto har absolut ingenting med nedanstående att göra. Förutom att han nog tränar rätt mycket. Men han verkar skön, Paolo. Han skulle aldrig gå på ett löpband. Och skulle han göra det skulle jag ändå inte våga skämta om det.

Ibland tränar jag, men det är ingenting jag ska tråka ut er med.Vad jag däremot ska tråka ut er med en liten iakttagelse från gymmet.
Jag vet att jag inte är först med en sådan. Alla gör det. Mest för att visa att man själv faktiskt späker sin taniga kropp med vissa mellanrum.
Men vi måste likväl prata om en viss sorts människor. När jag tänker efter är det inte omöjligt att de är samma typ av människor som skriver gymbetraktelser. Inte för att peka finger eller så. Jag säger bara att det skulle kunna vara samma människor.
Jag pratar förstås om människor som köper sig ett svindyrt gymkort, inhandlar fula, dyra funktionskläder, tar sig till gymmet och sen GÅR på ett jävla rullband.
Går.
Herregud.
Jag har så många teorier om de här människorna. Vilka är dem, egentligen?
Dels är vissa tjockisar, det ska man inte hymla med. De har ändå en viss respekt i mina ögon.
Men resten?
En teori är att de bara fullständigt HATAR att vara utomhus. Vilket nu på våren förefaller något korkat. Nästan lika korkat som att gå på ett rullband.
En annan teori är att det är människor utan tv. Men med tanke på att allt som visas på mitt gym är Discovery Channel. (Inget ont om Discovery Channel, tvärtom. Men att kolla på American Loggers om och om igen. Utan ljud. Ingen gillar det programmet så mycket.) Det kan alltså inte heller räknas som ett fullgott skäl.
Ett litet fåtal kan kanske vara före detta elitidrottare som rehabiliterar sina stackars kroppar efter många års slit på planen. Men eftersom att mitt gym är ett sånt där gym som främst befolkas av pensionärer och gymnasieungdomar kan inte den delen av besökare vara alltför många.
Slutligen återstår min sista, och antagligen mest riktiga, teori. Människor som åker till gymmet och går på ett rullband är puckade.