Svarta streck i tonåren. Del 3

Min närmaste vän märkte snart mitt asociala beteende och min ensidiga hobby. Han försökte desperat få mig på andra tankar men alla hans försök var förgäves. Inte ens min kamrats lyriska tjat om någon tillställning av det festligare slaget till helgen kunde rubba mitt fokus. ”Det kommer vara tjejer där!” Skrek han tonårskåt i mitt öra till bakgrunden av paint it black eftersom han precis upptäckt Rolling Stones. Jag lyssnade inte på hans tillrop men låten etsade sig fast i mitt hjärnmembran. Paint it black, ja för fan. Måla det svart, det var där mitt sinne var fastlåst. Efterhand gav min kamrat upp sina försök att försöka få mig att stimuleras på andra sätt än genom att maniskt måla svarta streck på min dataskärm. Lika bra, vadå stimuleras på annat sätt? Han fattar inte, det finns inget annat sätt! Och vem fan behöver kompisar.

En dag när jag tagit en kort och frustrerande paus från min arbete i några minuter för att lägga min hand på is ett tag, efter stränga ordern från min mamma som hotade med att ta ifrån mig min dator, såg jag min forne vän i parken utanför vårat köksfönster. Han satt med någon kille från åttan tillsammans med två tjejer. Jag såg dem sitta där på den bänken i den park där jag och min kamrat förut brukade sitta och drömma oss bort hur många tjejer vi skulle få när vi blev berömda fotbollsspelare. Hur ”fittan skulle flyta runt om oss” som min vän brukade uttrycka sig. Den där drömmen om fagra damer och kändisskap var allt mitt liv brukade kretsa kring. När jag stod vid köksfönstret och tänkte på gamla liv mådde jag illa över mig själv. Jag kunde knappt fatta hur snuskigt och perverst jag hade levt innan jag fick mitt kall. Jag tittade återigen ut mot min gamle kamrat och tänkte på hur hjärntvättade han och andra som honom var. Hatet steg inom mig.”Han kan ju lika gärna dra fram sin lilla kuk när han ändå står där den jävla kåtbocken!”Tänkte jag tyst men egentligen ville jag skrika det över hela världen, skriva det på varje löpsedel och tatuera in det i varje panna på varenda en av den hjärntvättade, gråa, runtknullande massan som kallas folk. Jag bestämde mig för att aldrig bli en del av dussinmänniskorna igen.