Dagens gratulation!

Dagens stora grattis från redaktionen går idag ut till Kim Jong-Un som fått tio stycken nya, fina vattenskotrar av sin givmilde far Kim Jong-Il.
Det var säkerligen det vettigaste som den nordkoreanska staten kunde spendera pengar på.

Grattis!

Snart under en trind diktatorson nära dig!

Dagens gratulation!

Samlevnad säger återigen grattis till Värmland!

Denna gång till golfspelarna på Dömle Golfbana som nu kan få spela utan tuvor i gräset.
Detta efter att en vildsvinsflock massakerats vid 5:e hålet. Enligt Nya Wermlands-Tidningen ska vildsvinen ha "brukat komma och böka upp och ställa till det för golfspelarna". Skönt att dessa hemskheter nu är över.
Kanske bjuds det på grillat vilt och en golföl?

Sluta fucka upp golfbanor pysen! Golfarna var här först.

Vår första podcast - Mitt liv som kund

Nedan finner du det första avsnittet ur vår programserie Mitt Liv Som Kund!

Bilder II

Frågan är om de har likadana frisyrer för att de är med i samma sekt eller om de är med i samma sekt för att de har likadana frisyrer?
Och den kanske största frågan: Den lite större kvinnan med solglasögon, har hon precis gått med i sekten och inte fixat till sin frisyr än eller har hon blivit utkastad ur sekten för att hon ändrade sin frisyr?

Bilder I

Far är rar.

Luke Skywalkers eviga enfald

Att dissa djur III

-Vad är det för fel på koalor? Det kanske du frågar dig. Eventuellt tittar du blygt ner i marken, skrapar lite med ena skon och ser fullständigt meningslös ut samtidigt.
-Jo, min lille imbecilla vän, det ska jag förklara för dig, säger farbror Samlevnad med mjuk röst samtidigt som han fuktar strupen med lite vodka.

För det första äter koalor i princip bara blad från eukalyptusträdet. Och som jag redan tidigare förklarat är djur som inte äter andra, mindre djur, jävligt lama.
För det andra sover de 19 timmar per dygn. Det säger ju sig självt att det inte kan vara coolt. En samhällsbelastning snarare.
Dessutom är de från Australien och har med all säkerhet en jävligt keff dialekt, till och med för att vara ulliga små muppdjur  

Fårknullare

Trendigt

En trend som nu märks tydligt är att säga hur fel det är att hänga på sociala forum. Hur farligt och märkligt det är att folk spenderar så mycket tid på t.ex. Facebook (där du för övrigt kan gå in och gilla Samlevnad - gör det. Vi jobbar inte enligt någon public service-anda och får därför uppmana dig till att göra så). 


Med denna trend följer hur som haver ett ord som nu nått den del av den svenska befolkningen som liksom gillar att säga ifrån, säga vad som är rätt och fel och bra och dåligt - mest vad som är fel och dåligt. Ordet är: narcissism. 
Narcissism kommer från tyskans Narzissismus. Känns det självklart vart jag vill komma? Jag ska förklara. Narcissism handlar om en slags självdyrkan eller självbeundran. För att göra beskrivningen kort handlar det om en slags kortslutning i en persons personlighet vilket gör att "självet ständigt behöver förstärkas och rent av förhärligas" - ne.se. 


Vad dessa moraltanter nu menar är alltså att alla som använder t.ex. Facebook, Twitter, bloggar (inklusive de själva som inte är riktigt så där starka att de kan avsluta sitt Facebook-konto, då det skulle leda till att de inte riktigt har koll på vad som händer i deras vänskapskrets längre) är i stort behov av att stärka sitt eget jag genom att "synas och vara rolig".  


HERREGUD! 
Vart är världen på väg? Folk vill synas och förstärka sitt eget jag, de vill dyrka sig själva! 
Nej vi gör så här: vi tar det tyska Narzissismus - tar bort ett "r" och hela den klatschiga avslutningen på ordet. Vi avslutar med att lägga till ett "m". Hängde du med?


Vi har nu: Nazism - ett politiskt klimat där man endast dyrkar Führern och där jaget liksom får ta ett steg åt sidan. Alla gör allt för Führern, och viktigast av allt är så klart vår nation! På så sätt slutar folk vara så där obehagligt självdyrkande - narcissistiska. Det blir väl bra?

Självdyrkan? Trenden säger nej. Populistiska ledare? Bättre.

Dagens gratulation!

Samlevnad säger grattis till den värmlänning som i helgen sköt en av Sveriges få vita älgar.
Beståndet tros ligga på runt 5-10 djur, men sjunker nu alltså en aning.

Hurra, hurra, hurra!

Återigen, grattis!

Älgen på bilden har inget med texten att göra men kan i
nuläget mycket väl vara död. Länge leve mångfalden!

Brev till tittarombudsmannen

Käre tittarombudsmannen.
För några dagar sedan, när jag kände tristessen krypa fram, tog jag min vän svt play till hjälp. Jag hoppades på att få en härlig dos kunskap och underhållning på ett och samma ställe i sann public service-anda. Jag tänkte ett tag på vilket program jag skulle titta på bland all högklassig underhållning. Doobidoo frestade mig som alltid men tillslut valde jag Mitt i naturen. Den här gången handlade det om fiskar i Sverige. Jag satt och sög åt mig all kunskap om vårat rika havsliv utan någon aning om vad som väntade mig.


Helt plötsligt började någon förbannad fiskare stimulera en röding på ett högst opassande sätt.
Han onanerade fisken!

Fisken stimuleras.

Fisken får utlösning.

Senare i programmet studerar programledaren, Martin Emtenäs, och någon sorts expert när laxar har sex.
Så här glad blir då Martin Emtenäs.

Snuskhummer.

Högst opassande!
Hela programmet kändes perverst och snuskigt. Jag kräver skärpning! Att visa något så vidrigt och som i stort sett är djurporr är en skymf mot alla oss som betalar TV-avgift! Ni borde verkligen förbättra er. Visa inte sådana bilder eller om ni nu verkligen måste så kan ni väl censurerar bilderna?


Med hopp om förbättring /Leif.

Knulla mitt liv VI

Konversation, torsdag:
Johan: Kan inte du ha fest i helgen?
Jag: Jo fan!

Fotografi, söndag:

Knulla mitt liv.

Mitt liv i Alfapet

Att inte gå in för ett parti Alfapet, hur vänskapligt och lättsamt det än må vara menat, är i mina ögon likvärdigt med att söka till konstskola och sedan måla havsmotiv. Här är en bild från klubben i torsdags då vi bestämde oss för att summera mitt liv på spelbrädet.
Håll till godo!

En serie #6

VM i Kaffeöverdos - Del 1

Världsmästerskapen i Kaffeöverdos går av stapeln i Karlstad i veckan och givetvis är Samlevnadsredaktionens värmlandskorrespondent på plats.

Tävlande har vallfärdat hit från alla världens hörn. En av dem är Kåre Nör från Hörnefors utanför Umeå.
- Jag kommer ju verkligen från ett hörn, bokstavligt talat. Huset jag och min fru bor i är vinklat, och i vinkeln bor vi. Dessutom låter ju mitt namn nästan som "corner" -  alltså "hörn" på engelska - om man läser fel. Jag är väldigt taggad!

Två favoriter bland de tävlande är colombianen Cofhe Owdi och vår egen svenske mästare från Malmö: Kaffin Frih, som tog hem titeln som "Årets Kaffestinn" på Mosebacke i Stockholm i våras.

- Det är bryggkaffe som gäller, svart då. Nä kaffe-latté skit har jag aldrig förstått mig på, det är inte min kopp te. Te det dricker jag aldrig heller för den delen, jävligt mesigt är det - te alltså. Gott nytt på er med, säger Kaffin Frih till Samlevnad i en telefonare från nyårsafton 2006.

Historia

För er som glömt bort hur det var på slutet 90-talet har jag lagt upp en video som visar hur det var.

Exakt så här var det.


"When the world is on your shoulders, just smile and let it go" 
Skön mentalitet på den tiden. Inga problem.

Att dissa djur II

Delfiner är smarta säger du. Du är korkad säger jag. Seriöst vad är grejen med att delfiner skulle vara smarta? Glorifierade jävla fiskar. Hade de varit så förbannat smarta hade de väl inte klossat där de käkar. Eller simmat in fiskenät. Ska jag inte ens kunna käka en burk tonfisk utan att vara orolig för att någon liten green peace-aktivist ska attackera mig och berätta att jag faktiskt kanske äter ett djur som är ”nästan lika intelligent som du”.  

Ser jag ut som att jag skulle simma in i ett jävla nät eller? 

Korkad

 

Att upptäcka sin inre bonnighet II

 

Vem har sagt att inte svenska män kan bära upp en cowboyhatt? Det finns alltså hopp. Resan mot bonnighetens förlovade land är startad. 

"Jag kan köra lastbil, jag är inte rädd." 

 

Luke Skywalkers eviga enfald

Svarta streck i tonåren. Del 3

Min närmaste vän märkte snart mitt asociala beteende och min ensidiga hobby. Han försökte desperat få mig på andra tankar men alla hans försök var förgäves. Inte ens min kamrats lyriska tjat om någon tillställning av det festligare slaget till helgen kunde rubba mitt fokus. ”Det kommer vara tjejer där!” Skrek han tonårskåt i mitt öra till bakgrunden av paint it black eftersom han precis upptäckt Rolling Stones. Jag lyssnade inte på hans tillrop men låten etsade sig fast i mitt hjärnmembran. Paint it black, ja för fan. Måla det svart, det var där mitt sinne var fastlåst. Efterhand gav min kamrat upp sina försök att försöka få mig att stimuleras på andra sätt än genom att maniskt måla svarta streck på min dataskärm. Lika bra, vadå stimuleras på annat sätt? Han fattar inte, det finns inget annat sätt! Och vem fan behöver kompisar.

En dag när jag tagit en kort och frustrerande paus från min arbete i några minuter för att lägga min hand på is ett tag, efter stränga ordern från min mamma som hotade med att ta ifrån mig min dator, såg jag min forne vän i parken utanför vårat köksfönster. Han satt med någon kille från åttan tillsammans med två tjejer. Jag såg dem sitta där på den bänken i den park där jag och min kamrat förut brukade sitta och drömma oss bort hur många tjejer vi skulle få när vi blev berömda fotbollsspelare. Hur ”fittan skulle flyta runt om oss” som min vän brukade uttrycka sig. Den där drömmen om fagra damer och kändisskap var allt mitt liv brukade kretsa kring. När jag stod vid köksfönstret och tänkte på gamla liv mådde jag illa över mig själv. Jag kunde knappt fatta hur snuskigt och perverst jag hade levt innan jag fick mitt kall. Jag tittade återigen ut mot min gamle kamrat och tänkte på hur hjärntvättade han och andra som honom var. Hatet steg inom mig.”Han kan ju lika gärna dra fram sin lilla kuk när han ändå står där den jävla kåtbocken!”Tänkte jag tyst men egentligen ville jag skrika det över hela världen, skriva det på varje löpsedel och tatuera in det i varje panna på varenda en av den hjärntvättade, gråa, runtknullande massan som kallas folk. Jag bestämde mig för att aldrig bli en del av dussinmänniskorna igen.

                                                                            

En serie #5

Knulla mitt liv V

Idag är det måndag. Och morgon. Alltså måndagsmorgon.

Knulla.Mitt.Liv

Gunter Sachs

Gunter i sitt esse.

Under 1960-talet uppnådde den tyske playboyen Gunter Sachs sin internationella peak i livet när han gifte sig med en av de mest eftertraktade kvinnorna i världen, Brigitte Bardot. Gunter var en välbärgad arvtagare vars morfar grundade Opel och vars far var ensamägare av motorfabrikatören Fictel & Sachs. Han hade en liv i lyx och flärd och attraherade flera fagra kvinnor. Hans äktenskap med Bardot tog visserligen slut men han gifte sig med den svenska modellen Mirja Larsson kort därefter så hans solitära liv varade inte allt för länge. 

Hur slutade det då för den gode Gunter? 

Jo, så här:

Att upptäcka sin inre bonnighet

Funderar starkt på att skaffa mig ett väktarskägg. Och en cowboyhatt. Och en lastbil. Så måste det bli. Framtiden är utstakad

Jan-Ove Olssons Status (JOOS)

Knulla mitt liv IV

Idag...

Kul. Verkligen

Knulla mitt liv.

Samtidigt på Callcenter-kontoret.

Igår var det födelsedagsfirande på kontoret. En subba som heter Johanna fyllde år. 30 år tydligen. Nyskild tydligen.

Jag upptäckte en tredje bröstvårta för tre veckor sen, men än fast jag gjorde en lista på alla i byggnaden och bockade av var och en efter jag berättat det var det ingen som gav något till mig. Alla fyller ju år varje år, men hur ofta hittar man en tredje bröstvårta?

För att visa min protest hoppade jag upp på bordet, sparkade ner tårtan på golvet och skrek "Lika lätt att få på fall som ditt äktenskap!"

Johanna kom inte till jobbet idag.

Winning.

En serie #4

Morgonjävel II

" I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
  Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut"

Sen vaknade jag av en fet jävla slemboll i halsen. God morgon världjävel!

Ingen behöver oroa sig, alla vapen är kvar

 

Knulla mitt liv III

Idag, när jag stod och skalade potatis för att kunna tjäna in några extra slantar på att ha med mig matlåda till min arbetssamma morgondag, så gick min potatisskalare av. Ja, den gick av. På mitten. Men det är väl det man får när man köper saker på nazistföretaget IKEA. Karma is a bitch.
Knulla mitt liv.

Samtidigt på Callcenter-kontoret.

Det var Maria som lånat ketchupen. Hon hade lånat den och ställt tillbaka den i ett fack på kylskåpsdörren, en plats jag själv bara trodde var avsedd för lagring av Kadmium-avfall. När jag berättade detta för henne fnissade hon ljudligt och gick sedan iväg till sitt eget bord för att sedan titta på mig med ett leende.

I min enorma frustration över att hon inte tog mig på allvar sprang jag in på toan och satte gladpack över toalettsitsen, och kokade sen tio koppar kaffe med urindrivande medel som jag sedan serverade henne.

Nu ligger hon inne på sjukhuset för magpumpning och Johan, som tydligen skulle gick på toa precis efter jag varit där, måste betala ommålningen av toalettväggarna. Jag hade egentligen tänkt be om ursäkt till honom eftersom han inte hade något med detta att göra, men så kom jag ihåg den dagen (27 mars 2007) när han påpekade att jag hade ful handstil.

Där fick de jävlarna.

Ibland är polisens språk svårt att tyda...

Besöket på bondgården

Under mina tidigare levnadsår besökte jag veckovis stadens församlingshem för att träffa andra kristna barn på Kyrkans Barntimmar. Personalens barnanpassade korståg var inte mycket mer intensiv än att vi hittade på egna böner, där vi tackade för saker vi tyckte om (jag minns en kille som tackade Gud för glasögonen - glasögon tänkte jag, hur coolt är det?), eller att vi varje eftermiddag spenderade några minuter i andaktsrummet (”andas-rummet” som vi barn sa) för reflektion över vår existens. 

Vad större var, var att vi en gång om året besökte ett närliggande storgods, var djur skulle klappas och fisljummen färskmjölk drickas. 

Den här berättelsen handlar om mitt första besök på bondgården, hur jag och min kompis Tobbe vände upp och ned på hela tillvaron i det annars så fridsamma församlingshemmet. 

Vi stod redo att kliva på bussen, två och två, hand i hand, när Tobbe petade mig på axeln.  
- Vet du om att de har leopardägg på bondgården? frågade han. Jag insåg genast att han ljög.

- Det har de inte, sa jag och gav honom en avfärdande suck.

- Nej, men vet du att vi ska smaka på alla djur som finns där? Han såg mig allvarligt i ögonen, och jag kunde inte annat än tro honom.

- Coolt! sa jag.

- Coolt sa han.

Väl framme på gården visades vi runt, först av tjejer som kallade sig ”försteskötare” i häststallen, sedan av en man på någon högre position i kreaturstallen. När vi tillhandahölls varsin kopp med ljummen, tjock mjölk insåg jag att Tobbe hade talat sanning. Det var det första djuret att provsmakas under vår vandring. Självklart förstod jag att man inte kunde äta en hel ko. De skulle ju ta slut om alla barn skulle få varsin - det fick räcka med mjölken. 

När jag svept mjölken och insett att dess temperatur och konsistens gjorde mig illamående drog Tobbe mig åt sidan.

- Visst är det äckligt? frågade han medan jag hulkade, dubbelvikt. Kom, sa han och drog mig åt sidan. Nu skiter vi i den där äckelmjölken. 

Jag och Tobbe skulle gå vår egen vandring. Vi smög ifrån resten av gruppen som kämpade med sin ljumna dryck inne i det koskitsluktande stallet, och nådde snabbt hönsgården. Utan att tveka böjde Tobbe upp hönsnätet och kröp under, jag följde efter.

Kacklandet och kurrandet från fjäderfäna skrämde mig något men min bästa kompis närvaro gjorde mig lugn. Han vände sig mot mig med ett finger över munnen, och visade sedan med ett militärtecken hur vi skulle smyga fram till hönshuset. 

Väl framme greppade Tobbe en förbipasserande kyckling om halsen. Han log mot mig och sa: 

- Ta en du också!

Jag följde min väns exempel och grep själv en kyckling. Med solskenet i ögonen och med varsin kyckling i högernäven räknade vi.

- På tre, sa Tobbe och jag nickade.

- Ett... två... 

Våra fröknars skrik skar i öronen, och kisandes mot dem såg vi hur de slagit händerna för ögonen på barnen som stod närmast dem. Blodet rann längs våra pojkhakor medan kycklingarnas skallar krasade mellan våra små mjölktänder. 

- Det var också ljummet... sa Tobbe och såg lite besviken ut.

- Mmm, sa jag och så spottade vi ut kycklinghuvudena. 

Väl tillbaka på församlingshemmet skickades vi in i ett rum där vi tydligen skulle få prata med en ”syckolåg”. Vi satt på varsin stol medan tanten visade diabilder på surrealistiska ting. 

- Vad ser ni? frågade hon och slog med pekpinnen på duken.

- Djävulen, sa Tobbe och vände sig mot mig medan han log.

- Mmm, Djävulen, sa jag. 

En serie #3

Knulla mitt liv II

Idag, eller för att vara alldeles ärlig alldeles nyss, kände jag ett brådskande sug efter ett glas vatten för att blöta min torra strupe. Törstande hastade jag mot toaletten för att fylla mig en mugg med porlande vatten men vad möter mitt öga?
Den minsta lilla muggjävel som mänskligheten skådat. Jag ville ha ett glas, inte en jävla shot med vatten. Faktum är att hade jag beställt in en shot och fått i en av muggens storlek hade jag blivit besviken.
Min strupe är fortfarande torr.

Knulla mitt liv

Svarta streck i tonåren. Del 2

Vid femsnåret kom min mamma hem från jobbet. ”Maten är klar!” ropade hon från köket. Jag svarade inte. Den hunger jag kände kunde inte simpel föda mätta, det enda som kunde stilla min hunger var färdigställandet av mitt projekt. Hon försökte under flera dagar få mig att äta men alla hennes försök att få i mig någon sorts föda bara äcklade mig. Sitta som en gris och trycka i mig en sammanställning av olika kemiska ämnen som på något sätt skulle vara bra för mig. Nej fy fan! Det bara sinkade mitt arbete.

Min pappa började oroa sig för mitt tillstånd och kom in till mig en kväll när jag satt framför datorn och frenetiskt drog musen över min svartvita paintruta. ”Ska vi inte gå ut och spela lite fotboll imorgon? ” Frågade han på ett sätt som påminde om pappan i Seventh heaven. Förra veckan hade jag inte tvekat på att svara ja och drömt mig bort om hur vi idylliskt sparkar boll under vårsolen. Men det här var inte förra veckan. Mitt arbete hade fått mig att inse hur han bara försökte lura bort min koncentration från mitt uppdrag. Han smöriga röst äcklade mig. Jag kände hur kräk sakta kröp upp i mig strupe. Jag vände mig mot honom och spydde över min pappas byxor. Han tittade ner förvånat på sina nedspydda ben. Stanken av mina utkastade matrester reste sig snabbt i rummet. Min far gav mig en blick med en blandning av rädsla och avsky och gick ut ur mitt pojkrum. Senare på kvällen tvingades jag handtvätta min fars byxor som någon sorts neger i 1700-talets Nordamerika. Jag gjort det utan att säga ett ord sedan gick jag tyst tillbaka till min dator och fortsatte mitt arbete. Det var här min avskärmning från omvärlden började på riktigt.  

Luke Skywalkers eviga enfald

Brev till tittarombudsmannen

Kära tittarombudsmannen.

Mina favoritfilmer är Utvandrarna och Nybyggarna av Jan Troell.

Liksom Carl-Oskar och Kristina utvandrade mina förfäder till Amerika. 

Det var bl.a. min farfars far. Han tjatade mångt om mycket på sin kärestas föräldrar för få ta med henne på resan. De hade svårt att släppa henne från Timmernabben men lät det till slut få gå vägen.

Tyvärr omkom hon på resan när hon skulle mata måsar från relingen. 

Jag kan nästan alla repliker i filmerna utantill förutom de som danskarna säger i början av resan. Min favoritscen är den där indianerna äter ägg. 

Den säger mycket, tycker jag.

Jag tycker som sagt väldigt mycket om filmerna men har ju sett dem så många gånger nu. Finns det inget extramaterial ni skulle kunna visa, typ bloopers?

/Boo Fast

Att dissa djur

Proppmätt?

Pandan är hajpad. Pandan är omtyckt. Pandan är en symbol för WWF. Pandan är ett miffo.

För det första är pandan alltså en björn. Det måste på något sätt vara ironiskt. Björnar spenderar inte större delen av sina liv med att lalla runt och käka bambu. Björnar äter andra, mindre coola, djur och någon gång ibland slänger de i sig ett knippe blåbär. Som dessert typ. Pandan tar sig ibland en mask.

Och sen pälsen. Seriöst, det är långrandigt som eventuellt,kanske,möjligen, skulle (inte tro det) få dig att se smalare ut. Tjockis

Det enda som är lite ballt är att pandan av vissa forskare betraktas som ett ”levande fossil”. Detta eftersom att alla andra björnar som liknade pandan har dött ut. Man kan ju undra varför?

En serie #2

Samtidigt på Callcenter-kontoret.

När jag kom tillbaka på kafferast märkte jag att någon stulit min ketchup. Eftersom vi bara är fem stycken som delar på vårt kontorskök bestämde jag mig för att inte ringa polisen, utan att ta tag i saken i egna händer. Min huvudmisstänkte är Lars. Han är diabetiker och jag har alltid misstänkt honom för att smida onda planer med vilka han ska att ta ut sin hämnd på världen.

Knulla mitt liv

Idag, åt jag lunch ur min nyinköpta matlåda. När jag ätit upp visade det sig att gaffeln inte får plats i lådan.


Knulla mitt liv.

Morgonjävel

Den där känslan när man vaknar på morgonen. När man mår riktigt pissigt och inte ens orkar titta efter vad klockan är. Det är då man reflekterar över folkmord, djungelskövling och små söta hundvalpar som blir ihjälstampade av elaka tjockisar. Man inser att man är en privilegierad människa...men man skiter i det och snoozar istället. Det är då man är en sann representant för det land vi alla älskar, och det är Sverige

Jan-Ove Olssons Status (JOOS)

Svarta streck i tonåren. Del 1

En dag under min högstadietid bestämde jag mig för att kasta mig ut för ett stup. Jag bestämde mig för att påbörja en resa som det inte gick backa ur ifrån. En resa innehållande en sådan utmaning att jag var osäker på om jag skulle komma ut på andra sida med livet i behåll, jag skulle genomgå en obeskrivlig smärta, en flod av ångest, tårar och depression, ett rent helvete. Allt detta visste jag när jag gav mig ut på min resa men jag kunde aldrig föreställa mig vad det i realiteten skulle innebära för mig och mina närmaste. Jag bestämde mig för att måla hela paintrutan svart, med endast blyertspenna som verktyg och med smalaste inställningen på.

Det var under våren 2005 när jag gick i sjuan på högstadietid som min resa påbörjades. Det var torsdagseftermiddag och jag hade precis kommit hem från skolan och satt mig framför min dator i mitt lilla pojkrum. Vårfåglarna kvittrade harmoniskt och knopparna höll precis på att brista i allén utanför mitt fönster. Jag satte på datorn som sakta surrade igång. Bakgrundsbilden med Dee Sniders skrikande nuna stirrade tillbaka mot mitt finniga ansikte som alltid men idag kändes allting annorlunda. Det här var inte som vilken dag som helst. Jag förde datamusen mot paintikonen mittemellan Age of Empires två och mitt inlämningsarbete om franska revolutionen. Jag tvekade en stund och tittade ut genom fönstret. ”Efter det här finns det ingen återvändo” tänkte jag i mitt stilla sinne. Sen tryckte jag på ikonen och började sakta fylla den vita rutan med smala svarta streck.  

Jan-Ove Olssons Status (JOOS)

En serie #1

Välkommen

I den postmoderna värld av dekadens och hjärntvättnings-tv vi lever i känner vi att drastiska metoder måste tillämpas för att rädda de få rena själar som finns kvar från dussinmänniskornas klor av allsång och grillkväll. Därför har vi gått tillsammans för att kämpa som finkulturens tempelriddare och gett oss ut på korståg mitt i fiendens näste, det världsomspännande nätverket. Här ,mitt bland obeslöjade bilder och våld, ska vi stå som en fast plats där ni som söker en väg ut ifrån det liberala, otyglade, intensifiering av videovåldet som flödar ut över internet, kan andas ut. Ni ska se oss som en oas, en fristad, där grindarna inte släpper in det som, likt stekflott från farmors isterband, förpestar och kläggar ner era sinnen.